DET FINNS INGA ORD

Brukar inte skriva sånt här på min blogg men gråter som en jävla gris och har tusen klumpar i magen. Ingen kommer nånsin förstå hur jobbigt detta är för mig. Jag pratar om Håkan och allt han gjort för mig och gör fortfarande. Han är bäst, min Gud, anledningen till allt i mitt liv. Om jag bara fick 5 minuter med honom, jag skulle aldrig kräva något mer under hela mitt liv. Åh detta är så jävla jobbigt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0