Indietrain

Jag har idag levt i 17 år och 63 dagar. Livet är ibland jävligt bra, ibland helt okej och ibland åt helvete. Så har det alltid varit och kommer alltid vara så. Det värsta som finns är att svika eller bli sviken av någon som står än så nära så man skulle kunna tro att man delar blod. Livet är det finaste vi fått men när jag tänker på hur orättvis denna värld är mår jag illa. Ibland vill jag flytta härifrån och börja om. Men samtidigt kan jag inte önska mig något bättre än det jag har. Jag har världens finaste vänner och världens finaste familj. Och kärlek, vad är det för något? Mina tankar kring livet går fram och tillbaka alldeles för ofta. Jag är osäker på mig själv och rädd för att växa upp. Jag väntar på en förändring, på att något ska hända. Det har gjort i många år nu. Jag vet själv inte vad det är jag behöver men en förändring. Flytta långt härifrån till en ny stad och bara vara. Vänta på den rätta som jag knappt tror existerar. Jag vet inte vad eller varför jag ens skriver detta, men ibland behövs dessa inlägg med.