Indietrain

För vem kan glömma att stjärnorna någon gång blir stenar?

Nu har jag hamnat i en sån där värld igen, min värld. Där jag ena sekunden svävar på moln och känner ett rus genom hela kroppen av lycka, för att någon, en pojke bara är sig själv och gör mig tokig. Men bara två sekunder senare förvandlas ruset till klumpar och jag svävar inte längre bland molnen. Jag kan inte svara på vad det är eller vad det inte är och även om vi två aldrig någonsin kommer att ha någonting annat än det vi har nu, så är jag glad över att ha dig på det lilla sätt jag har det. Men tanken av att det är fullständigt omöjligt att tröttna på dig efter alla dessa år måste väl ändå betyda att du är någon, någon som inte är som alla andra. Jag kanske har fel, brukar ha det för det mesta.

betyder ett mirakel inget alls?

17 år. mitt i mellan vuxen och barn. att förändra sig själv och allt runt omkring. jag vet aldrig vad jag vill och mina känslor styr hjärnan inte längre över. det finns mycket som känns jobbigt men även mycket som är bra. fast jag vet ju ingenting just nu, om min framtid, om 10 år eller imorgon. så hur ska jag veta om jag gör rätt eller fel när jag ännu inte ser resultat. snart börjar jag andra ring, med detta innebär också att jag kommer träffa vänner varje dag, människor som gör mig glad, men samtidigt stress och mörka nätter. men jag har lärt mig att kämpa nu, för där mina drömmar är, dit ska jag. och oavsett hur många uppförsbackar det är dit, så ska jag dit.

att det ska vara så förbaskat jävla svårt att bara släppa taget.

vakna precis och har för första gången på evigheter sovit i 10 timmar, känner mig så utvilad!! ligger fortfarande i sängen ska snart gå upp och käka något. idag är planerna att träffa emma, var och när är sånt som märks. om två veckor ser jag kent igen och kan ännu inte fatta det. hoppas ni har det fint kram!

är hemma från grekland, är halvt sjuk och hur trött som helst. började resa klockan 8 imorse och kom hem runt 9 ikväll. allt tog dubbelt så lång tid pga fel vid flygplatsen och extremt långa köer mellan arlanda och stockholm men nu är jag hemma iallafall! haft det bra där nere med sjukt god mat, värme och typ fler katter än människor. här kommer en del bilder från min resa!

Nu åker jag mot huvudstaden. Imorgon landar jag på en ö.

Har precis vaknat och är hemma hos cassandra med henne och Clara. Senare idag träffar vi Emely som varit i London. Imorgon åker jag till Stockholm för att sedan på torsdag fortsätta resan mot karpathos. Detta innebär att min bloggning kommer suga ännu mer ett tag framöver tyvärr men ska försöka uppdatera bättre då jag är hemma igen. Puss!

vill flytta härifrån nu tack, är så jävla trött på den här jävla stan så drar snart.

går sönder